Den intervju som Dagens Industri gjorde i lördags med Anders Borg är talande. Den visar att på två områden – de kanske allra viktigaste idag – borde Alliansregeringen ha agerat. Vad är då sammanfattningen från den tidigare finansministern? Ordagrannt:
- “Vi borde ha gjort mer…”
- “Det hade jag gärna velat göra…”
- “…det var politiskt känsligt..”
- “..partiledarna gjorde då bedömningen att de inte ville göra mer”
“Det är både enklare för mig att säga det, och enklare att säga det än att göra det.”
Men detta är inte hela sanningen. Den ansvariga finansministern ville vidtaga viktiga åtgärder, men säger sig i efterhand inte ha kunnat göra detta. Då vilar ett tungt ansvar – både på honom och på Alliansens partiledare. Tänk efter, vi hade en tidigare finansminister, Kjell-Olof Feldt, som avgick när han inte fick sin vilja igenom. Och, dessutom försvarade Anders Borg aktivt att man gjorde fel saker, eller inte gjorde något alls.
Anders Borg lyfter fram särskilt två områden som angelägna i DI, och där inget gjordes under den förra regeringens tid. Först ut är bostadsmarknaden. Där borde hyresregleringen tagits bort, eller i vart fall ändrats, så att hyresrätter kunde säljas.Det är både nödvändigt för att utveckla urbaniseringen av våra större städer, men också för att slippa finansiella obalanser att få en annan bostadspolitik. Vi borde också kunna växa på höjden, sex våningar är inte tillräckligt, när man kan bygga både 9 och 12.
Det andra området, där Anders Borg ångrar sig, gäller arbetsmarknaden. Vi måste få in fler människor på arbetsmarknaden, och det får vi inte med gällande arbetsrätt. Säkert kommer den minnesgode läsaren ihåg hur Anders Borg energiskt försvarade att ingenting gjordes åt den stela arbetsmarknadsregleringen. Den svenska modellen fick inte röras, förrän nu i efterhand.
Detta är dock inte första gången som den tidigare finansministern Anders Borg säger sig ångra sin passivitet som finansminister. En sak är om man kommer på bättre tankar efteråt, men om man förstod vad man borde göra, när det begav sig, och inte gjorde det, då finns ett stort ansvar. I stället för att göra något försvarade Borg inaktiviteten, och då faller mycket ansvar på den passive.
Detta tycker jag är en viktig pusselbit när den nuvarande regeringen anklagas för en felaktig politik. Den låter bara hålla fast vid den felaktiga politiken som den förra regeringen, med berått mod, drev.
Dessa andra områden, där Anders Borg ångrat sin passivitet är bland annat migrationsuppgörelsen 2011. Höjningen av a-kassan var felaktig. Det var fel att slopa fastighetsskatten. Men också andra delar av skattesystemet.
Det helt rätt. Sverige har en politisk Underklass!