Framtidens industri kommer att se annorlunda ut än idag. Digitaliseringen kommer att ha en avgörande betydelse. Men samtidigt kommer banden mellan produktion och service bli än starkare, man kommer inte kunna skilja på dem. Men hur ska industrin anpassa sig till den nya tekniken, som också har ett gränssnitt till användarna, vi konsumenter. Glömmer man oss, så går det inte bra. Den nya produktionsmodellen finns beskriven i den blogg jag skrev i veckan.
Under dagen idag, torsdag, har OECD i samarbete med den svenska regeringen presenterat analysen, och lite till. I morgon kommer policy-frågorna. Hur man löser industrin i framtiden. Med ett större ansvar för den politiska sektorn, vilket jag återkommer till. OECD:s rapport om Framtidens industriella produktion, The Next Production Revolution, kommer inte från OECD förrän om ett par månader. Så det löfte jag gav i min blogg om att dagens OECD-möte skulle publicera rapporten var fel, men jag får skylla på Alistair Nolan, den ansvarige för rapporten, som för någon månad sedan utlovade detta. Men nu ska man ha in det som kommer fram vid den nu pågående konferensen.
Men, det ska sägas, att den nuvarande OECD-konferensen, och det arbete som sker med den nya industriproduktionen, sker under galgen från Brexit och särskild Trumps valseger i USA. Medelklassen har förlorat. I uSA hr reallönen sedan 1990 gått ned med hela 20 procent. Politikerna har inte lyssnat på vanligt folk, och inte brytt sig. Detta uttalar alla på den här konferensen, ingen säger däremot. En bra presentation gav den amerikanske professorn William B. Bonvillian. MIT.
Fortsättning följer.