I två bloggar har jag beskrivit hur  framtidens teknologi, digitaliseringen och artificiell intelligence, utvecklas i Europa och i Sverige. De som kan bedöma detta ger en dyster bild av läget. Samtidigt som politikerna både i EU och här hemma inte tycks vara medvetna om sakerna tillstånd. Det är nog dags att inse detta, ta hjälp av de som kan, och förstå att det inte räcker att utropa “Sverige ska vara bäst i världen”. Det är som om “Sesam Öppna Dig!” skulle få framtidens teknik på plats. Det krävs i stället insikt, kunskap och ordentliga satsningar.

Gör som Assar Lindbeck föreslog nyligen; Ta de duktigaste personerna och låt dem få sex månader på sig. (Så gör omvärlden, som inte har Statens Offentliga Utredningar och ett 5-årsperspektiv för varje utredning) Framtiden kräver snabbhet och inte historieskrivning.

Nu kommer jag till dagens huvudtema i bloggen, Den förbjudna framtiden – digitaliseringen i våra kommuner. Min utgångspunkt är Institutet för Framtidsstudier rapport , som är underlag till Kommunutredningen, Fi 2017:2. Huvudansvarig har varit Anders Ekholm, Senior Advisor på Institutet för Framtidsstudier. Så här sammanfattar rapporten sina slutsatser:

Om kommunerna på allvar ska kunna dra nytta av den nya teknologin i mötet med framtidens stora problem, krävs dock framför allt en översyn av dagens regelverk som i stort sett förbjuder samarbete och förebyggande åtgärder som bygger på digitala arbetssätt över sekretessgränser.

Vi har alltså ett regelverk som förbjuder samverkan, vilket förhindrar en digitalisering i kommunerna.

I ett förord till rapporten ger Anders Ekholm en bild av läget och möjligheterna. Kommuner och landsting omsätter lite mer än vad statsbudgeten gör. Frågan om att denna förvaltnings utveckling behövde utredas framfördes 2010, men det tog 8 år innan regeringen agerade, vilket är Kommunutredningen idag. Sent, men välkommet skriver Ekholm. Tjänstefel eller politikerfel, skulle jag vilja kalla dröjsmålet. Ekholm konstaterar bara att Sverige ligger efter andra länder, även våra grannländer. (Det är väl så man ska säga, PC, om man ska följa snällismen i Sverige)

Vad skulle en digitalisering av den kommunala sektorn innebära, när man får lov att genomföra den? Och det tar tid och kostar pengar. Jo, enligt rapporten talar vi om en besparing på mellan 25 och 30 procent. Det är förmodligen här som lösningen på den framtida välfärdskrisen ligger. Får se om KOMET, Kommittén för teknologisk innovation och etik,  kan ge svaret, eller åtminstone en början. Tyvärr verkar direktiven sätta hinder i vägen, för man ska identifiera regelhinder, men inte få syssla med digitalisring, vilket verkar vara mer än underligt. Jag återkommer därtill.