Låt oss försöka beskriva läget och framtiden i Ukraina
Läget på marken, Styrkan i Ukraina och Situationen i Ryssland
Läget på marken
Under hösten lyckades Ryssland erövra små områden i Donbas, men till mycket stora förluster. Nu när Starlink inte längre kan användas av Ryssland, så är man paralyserad. Förmågan på den ryska sidan är också svag. Därför elimineras hela tiden många ryssar. Det finns uppgifter som säger att Ryssland varje timme förlorar 47 soldater (döda eller sårade). Frågan är hur länge Ryssland kan ha råd med dessa förluster.
Rysslands svaghet vid fronten är stridsförmågan. Därför är det den ryska köttkvarnen som är ”styrkan” i den ryska krigsföringen. Ryssland bryr sig inte alls om hur många soldater som elimineras. Fler soldater, ja fler. Och så fortsätter det på den ryska sidan. Medan den ukrainska sidan tar hänsyn till sina egna.
Under senare tid – ett par månader – har Ukraina gått till motangrepp på marken – Det sägs att Ukraina lyckats återerövra 750 kvadratkilometer. Samtidigt försöker Putin föra fram den lögnaktiga berättelsen att Ryssland går framåt.
Rysslands ekonomi mår inte heller bra av kriget. Ränteläget ligger på minst 20 procent och inflationen är säkert ännu högre, trots att Ryssland stoltserar med siffror som är fabricerade. Bloggen har tidigare redovisat en del av de ekonomiska problemen som Ryssland har och vi kommer fortsätta med detta, trots offentliga uppgifter som trivs mer tillsammans med lögnen än sanningen.
Och nu faller Iran, som försett Ryssland med 10-tusentals missiler bland annat, men nu blir Iran en börda i stället för en tillgång.
Styrkan i Ukraina
När kriget började den 24 februari 2022 trodde de flesta bedömare att Ryssland skulle ta Ukraina på några få dagar. Putin själv hade föreställningen att det rörde sig om en tredagars-operation. Det är väl ingen idag som ser den snabbheten. Föreställningen var – i Ryssland – att de ryska soldaterna skulle tagas emot med flaggviftande ukrainska medborgare. Idag vet alla att så inte skedde. I stället snabb-rustade Ukraina och stoppade Ryssland, för att sedan återta en tredjedel av den mark som Ryssland tillskansat sig.
Det ukrainska samhället fungerar dessutom väl även nu under kriget. Järnvägens punktlighet är betydligt bättre i Ukraina än i Sverige, vilket väl säger en hel del. Vapenproduktionen i Ukraina har under de först tre åren nu lyckats tio-dubbla sig. Otroligt. Men minst lika bra är den vapenutveckling, inte minst på drönarsidan som Ukraina lyckats med. Och där sker mycket i privat regi, men samarbetet mellan offentlig och privat sektor är också imponerande. Missilen Flamingo ha nu börjat göra avtryck, och det fruktar Ryssland.
En annan styrka i Ukraina är krigsmoralen. Ryssland trodde sig kunna ”bomba skiten ur ukrainarna”, men effekten har blivit den motsatta. Ryssarna har blivit ”mördarfolket” som inga ukrainare vill lyda under.
Situationen i Ryssland
Läget i Ryssland är minst sagt prekärt. Alla som tagit del av medias beskrivning av utvecklingen tror att Ryssland har övertaget, men så är det inte alls. Terror-bombningar av Ukraina är deras koncept och en formel som Putin tror – eller snarare trott – skulle kunna utarma den ukrainska befolkningen, men det är snarare tvärtom. Ukraina har lärt sig leva med kriget, och ju mer Ryssland terror-bombar desto mer ”hatar” man Ryssland och ryssar. I Ryssland är reaktionen inte densamma. Där vill man inte leva i krigsliknande former med inslag av larmsignaler och samling i skyddsrum, och även utrymningar. Så ryssen är nu trött på kriget och vill se det avslutas.
Förvisso har president Putin fortfarande den stora majoriteten i landet bakom sig. Men, snart kommer man nog kunna säga. ”Långt bakom sig”. Tröttheten ökar och frågan är hur länge Putin kan luta sig mot befolkningens stöd. En ”specialoperation” borde inte ta hur lång tid som helst. Problem har det också blivit med alla döda och skadade soldater. Det lär vara stora problem med att reglera ersättningarna som utlovats vid död eller skada. Men detta får vi ingenting höra, för de lokala medierna i Ryssland kan inte skriva därom. Får inte publicera sådant som är negativt för armén.
Vidare är det svårt att rekrytera fler soldater till kriget. Hur detta ska ske vet man inte säkert. Putin har lovat att avstå från allmän mobilisering, men frågan är om man på frivillighetens väg kan få tag på de 100-tusentals soldater som behöver ersätta de som eliminerats.
Hur stort problemet är idag med bristen på drivmedel vet vi inte, men tidvis har det varit stort.
Du ska vara klar över att alla dessa problem i Ryssland erkänns inte, för media får och kan därför inte redovisa vad som händer. Men de är stora.
Ukraina måste få säkerhetsgarantier från USA om Ryssland ska hålla sig på mattan
När kriget började den 24 februari 2022 trodde de flesta bedömare att Ryssland skulle ta Ukraina på några få dagar. Putin själv hade föreställningen att det rörde sig om en tredagarsoperation. Det är väl ingen idag som ser den snabbheten.
Ryssland måste kunna visa upp vinster hemmavid, så att kriget (specialoperationen) ska kunna försvaras. Därför har Putin hela tiden sagt nej till säkerhetsgarantier, som visar svaghet. Nu är Ryssland dock så illa ute att man tvingas acceptera sådana garantier. Skälet heter missiler och attacker inne i Ryssland. Som Bloggen tidigare påpekat kan Ryssland inte under någon längre tid leva med dessa attacker. De påverkar hela samhället.
Därför har Ryssland nu sagt att man skulle kunna acceptera USA-stödda säkerhetsgarantier för Ukraina, sade chefen för den ukrainske presidentens kansli, Kyrylo Budanov, den 28 februari. I ett uttalande till reportrar. Under det nationella telefonevenemanget Yedyni Novyny (United News) sa Budanov att Moskva tidigare hade antytt sin villighet att acceptera garantier som erbjuds av Washington. ”Vid tidigare förhandlingar har den ryska sidan indirekt sagt att de skulle acceptera de säkerhetsgarantier som USA erbjudit Ukraina”, sa Budanov. Skälet är att Ryssland nu förstår att man kan bli ”tvingad” att acceptera sådana garantier.
Budanovs uttalanden kom bara två dagar efter att amerikanska och ukrainska tjänstemän möttes i Genève i onsdags, den 26 februari, som en del av de pågående ansträngningarna att förhandla fram fred med Moskva. Delegationerna diskuterade enligt uppgift Ukrainas behov av återuppbyggnad efter kriget och planer för en efterföljande förhandlingsrunda som skulle inkludera Ryssland. Medan de diplomatiska ansträngningarna fortsätter har Kiev hela tiden hävdat att starka, bindande säkerhetsgarantier från dess partners – särskilt USA – är avgörande för alla fredsavtal och för att avskräcka en framtida rysk invasion.
Säkerhetsgarantier kommer Ryssland acceptera, under fortsatta ”protester”, vilket gör att en av de två hinder för fred/vapenvila nu håller på att elimineras. Frågan om var territoriumgränserna ska gå vid en vapenvila är den andra svåra – och svåraste frågan.
Bloggen tror att det blir en frysning av de nuvarande defacto-gränserna i Donbas. Det inne bär att Ryssland har tillskansat sig 80 procent av marken, medan Ukraina behåller 20 procent. Hur det sedan ska utformas, var gränserna ska dragas, får de framtida fredsförhandlingarna avgöra.
Vill ukrainarna släppa områden till Ryssland bara för att få fred?
Svaret är NEJ!
I Ukraina görs regelbundna och trovärdig opinionsmätningar varje månad. Och inte bara en utan flera, som alla visar samma resultat. Låt oss ta den senaste, som publicerades igår. Här finns en bra redovisning för dig som vill gå djupare in i ämnet. En länk till Kyiv Independents artikel i ärendet.
Leder de nu pågående samtalen mellan Ryssland och Ukraina, med USA på medlarbänken, till fred? Det tror inte 70 procent av ukrainarna. nej till. En fjärdedel, 25 procent, tror dock att fred är i sikte.
Nästa fråga blir om ukrainarna vill släppa områden till Ryssland, som Ryssland inte erövrat. Svaret är nej från 57 procent av befolkningen. En ökning från januari månad, då 52 procent sa nej till att ge bort områden ”gratis” dvs i utbyte mot fred.
Intervju med Alexander Stubb i Agenda.
I söndagens agenda fanns följande avsnitt där Finlands president Alexander Stubb intervjuades av programledaren Marcus Carlehed. Verkligen värt att lyssna på om du inte gjort det. Länken leder direkt till intervjun med Alexander Stubb. Europa skulle behöva fler ledare av hans kaliber för att kunna hantera Donald Trump på rätt sätt.
Agenda – Ayatollans död | SVT Play
Ett av de viktigaste budskapen i intervjun är vikten av att se till att USA lämnar det ryska narrativet om att Ukraina kommer att förlora och i stället trummar in budskapet att Ukraina kommer att vinna med rätt stöd från USA och Europa.
Intervju med Keith Kellogg i PBS News
Det tidigare sändebudet general Keith Kellogg
lämnade tidigare i år sin roll i förhandlingsarbetet kring fred i Ukraina. Detta då han inte ansåg att Donald Trump förstår skillnaden mellan att avsluta ett krig och att göra en ”deal”. I den följande intervjun på PBS News redovisar han i en intervju för sina synpunkter. Detta är liksom intervjun ovan med Alexander Stubb viktiga inlägg i den pågående processen att försöka skapa fred i kriget mellan Ryssland och Ukraina.
Bloggen hoppas att inlägg av denna kan börja påverka opinionen i både USA och Europa. Därmed ökar möjligheterna att få till en rättvis fred.