Det verkar som om butiksstölderna kunnat växa fram i skuggan av gängkriminaliteten. Det är självklart att ett mord eller en skjutning på allmän plats upprör mycket mer än en stöd i en butik. Därför kommer inte den stora vardagsbrottsligheten i fokus, och polisen verkar nästan ha gett upp. Ökningen förra året av butiksstölder var drygt 13 procent.
Därför var det mycket välkommet att Lotta Engzell-Larsson i en ledare i Dagens Industri lyfte butiksstölderna igår. Läs hennes utmärkta ledare och förfäras. Så här ser verkligheten ut för butiksstölderna, bl a enligt en färsk undersökning som Svensk Handel gjort:
- Hela 86 procent av butikerna i Sverige har blivit utsatta för stöld senaste månaden
- En del är ringa stöld (snatteri) men hela 63 procent av landets butiker har under en månad fått varor med ett värde på över 1000 kronor stulna
- Värdet av de stulna varorna i landets butiker uppgick till 6,8 miljarder förra året
- Antalet stölder är hela 2 miljoner på ett år
- Sverige har största andelen butiks-stölder per invånare i EU
- Den svenska handelns kostnader totalt för butiksbrotten är 22 miljarder kronor, lika stor som hela polisens budget
- En dagligvarubutik får i genomsnitt lägga 624.000 årligen på larm, kameror och ordningsvakter.
- Polisen har abdikerat och de flesta handlare anser inte det är lönt att polisanmäla stölder
- Bara en enda av 1.500 stölder leder till en fällande dom
En ICA-handlare i Sätra anmälde under perioden oktober 2016 – november 2017 alla butiksstölder som kunde kamera-dokumenteras. Det var 55 stycken. Polisen avskrev många direkt, trots att det fanns bevis i samtliga fall. Endast 9 gick till åklagare, som i fyra fall avskrevs, och en enda fällande dom meddelades. Så fungerar det svenska rättsväsendet.
Vad jag inte förstår är hur det svenska politiska systemet kan acceptera att det ser ut så här. I Sätra-fallet fick man svart på vitt att polisen inte bryr sig, inte säger sig ha tid. Att åklagarna inte åtalar och att domstolarna inte fäller tjuvar, där bevisningen ofta finns på bild. Jag förstår absolut ingenting. Men, det är väl så här det ska vara i om mesiga Sverige ska ska göra skäl för begreppet.
Förslaget om att tillsätta en Mesighets-kommission kanske inte var så dumt.
Jobbade en gång i tiden med ett företag som sålde kassasystem. Deras tro – då – på svinnet, var att hälften stals/snattades av utomstående och hälften försvann i de anställdas “fickor”. Vad tror du om det?