Sverige brukar hålla sig långt framme när det gäller ny produktionsteknologi, men gäller det 3D Printing? Den frågan ställdes vid Entreprenörskapsforums seminarium i går. En rapport “3 D Printing” skriven av professor Maureen Kilkenny, professor, Washington DC, publicerades. Den kan länkas här.

Vid seminariet, som leddes av forskningsledaren Johan Eklund, fick man (jag) nästan en ny världsbild målad. I framtiden kan vi ha en 3D Printer hemma och tillverka olika föremål. En demonstrationsmaskin, från 3DVerkstan, visade vad den kunde göra och kostade bara 17.000 idag. Och man kan väl tänka sig att det går där som med vanliga dataprinters, där affärsmodellen är att materialet, färgen, kostar, men apparaten är nästan gratis…

Vid seminariet visade Evald Ottosson från Protech, vad en 3D kan göra. Företaget är Nordens största med en omsättning på 52 miljoner och 21 sysselsatta. Ottosson var väldigt kritisk till att Sverige hamnat på efterkälken när det gäller 3D-teknik, trots att vi snarast var föregångare. I slutet på 90-talet. De flesta pionjärer har lämnat Sverige; Lena Thorsson nu i UK, Ola Harrysson nu i USA och Claes Boivie nu i Norge. Den enda forskningen på området lär, enligt Ottosson, finnas på Mittuniversitetet. Ottosson startar i dagarna en industrigrupp på området. Ett forsknings-engagemang från Vinnova lär vara i sikte. (Det verkar vara 15 år för sent)

Och det skall noteras ur rapporten att Sverige bara har ett av de 153 Fab Labs i världen som har fokus på 3D-teknologin. Norge har två och Holland 12. Trots att Sverige var banbrytande för ett decennium sedan är vi frånåkta nu, tycktes de flesta vid seminariet vara överens om. (Samma på IKT-området, sägs det)

Läs gärna rapporten med alla länkar. Här en till Stratasys, som lär vara världsledande på området. Rapporten har fokus på vad 3D Printing kan åstadkomma och vilka policy-åtgärder som krävs för att hänga med i modern produktionsteknologi.