Framtidens rapport om åldrandet och välfärden presenterades igår, tisdag. Seminariet, som var mycket välbesökt, avslutades med en del kommentarer av statsminister Fredrik Reinfeldt. Det var nog många som drog på smilbandet när Reinfeldt berättade om den första gången han nämnt att framtiden arbete kanske måste pågå till man fyller 75. Ett TV-team sökte upp några vägjobbare. “Så många nya svårdomar har jag aldrig lärt mig tidigare”, sa Reinfeldt.

Flexibilitet, arbetsbyte och valfrihet måste gälla, inte minst på på ålderns höst, predikade statsministern nu. Men, glöm inte bort att vi blir äldre, successivt, men hur många inser det? Reinfeldt frågade vidare: “Vad gör ni alla veckor och månader i ytterligare 35 år?”, frågade han vidare. Samtidigt spådde han att den stora gruppen resenärer i framtiden inte är ungdomar, utan pensionärer.

Svaret på vad många skall (och måste) göra är “arbeta”. Det framhöll rapportförfattaren Mårten Blix. Reinfeldt fyllde på med att Europa “inte växer något vidare” (ekonomiskt), men samtidigt har vi de största välfärdskraven i världen. Ulf Kristerssson påpekade att det är den enskildes ansvar också att utnyttja hälsan. Det är en livsstilsfråga, vill jag tillägga.

Vad händer när de äldre arbetar mer och längre? Blir de unga utan jobb då? Inget svar gavs på seminariet. Men, jag kan ge svaret. Forskning visar att fler äldre kvar i sysselsättning ökar anställandet av yngre. Det blir ingen “crowding out”. I Frankrike trodde man att en kortare arbetsvecka för alla skulle innebära fler platser för yngre. Så blev det inte.

Här vill jag hänvisa till Dagens Industris ledare idag, skriven av Eva-Lena Ahlqvist, under rubriken “Sluta slarva bort äldres kompetens“. Väl värd att läsa, men går inte att länka till, tyvärr, för det hade varit trevligt att få med DI i debatten. För innovationsekonomins dynamik kan de äldre bli en stark resurs, vill jag tillägga.