Sverige har sedan decennier blivit Långbänkens Förlovade Land. Nu har den nya dansen tillkommit ”Vem tar vem?” Den ska väl utvecklas – och kommer säkert mutera flera gånger – innan det är val den 11 september 2022.
För min del tycker jag att sakfrågorna, det som är viktigt för Sverige, måste upp på bordet. Därigenom så tvingas dessutom alla partier att redovisa vad de vill åstadkomma. Programmen för framtiden blir tydligare. Men, det kräver en viktig sak: Partierna måste lova att leverera, inte bara ropa på Långbänken.
Kanske behövs en ny rörelse i Sverige, som går över alla partigränser. Med krav om handling och leverans, inte utredning och Långbänk.
Här är en del viktiga sakfrågor. Frågor som måste åtgärdas för att Sverige ska utnyttja sin potential och för att vårt land ska hävda sig gentemot omvärlden:
- Forskning. Det håller inte att många andra länder går förbi oss.
- Digitalisering av offentlig sektor. Det håller inte att Sverige är sämst i OECD.
- Migration. Det håller inte att Sverige är bland de sämsta på integration.
- Kriminalitet. Det håller inte att Sverige är sämst i Europa.
- Utbildning. Det håller inte att Sverige stoppat upp åkningen utför enligt Pisa
- Energiförsörjning. Det håller inte att Sverige har elbrist.
- Kompetensförsörjning. Det håller inte att kompetensen inte räcker till i Sverige.
- Infrastruktur. Det håller inte att vare sig järnvägar eller vägar utvecklas efter behov.
- Gruvindustrin. Det håller inte att Sverige inte kan utnyttja sina naturrikedomar.
- Bostadsbristen. Det håller inte att fortsätta planekonomin för bostader.
Det finns många fler områden, men dessa är verkligen viktiga.
Med åtgärder – utan Långbänk – skulle Sveriges potential kunna komma till nytta för alla oss som bor i eller är beroende av Sverige.