Är det gröna stålet i Norrland ett nytt Stålverk 80?

Innan man satsar 4.9 miljarder i nya pengar måste det gröna stålet utvärderas ordentligt. Detta skriver två framträdande ekonomer i ett inlägg i Ekonomisk Debatt, den Nationalekonomiska Föreningens tidskrift. “Det  ´gröna´ stålet i Norrland – ett nytt Stålverk 80?”

Det är ekonomiprofessorerna Magnus Henrekson och Christian Sandström som analyserar. Du kan läsa deras lättlästa artikel på fem sidor, länken är här. Den ligger inte bakom en betalvägg. Innan jag går in och redovisar artikeln villl jag uppmana Dig att även läsa artiklar som är positiva till det gröna stålet och denna Norrlands-satsning.

Det ska vidare sägas att ekonomiprofessorerna försöker inte utvärdera de tekniska eller miljömässiga värdet av de kommande gröna satsningarna i norr. Däremot påpekar de att 50 procent av framtidens stål kommer att vara återvunnet. Detta betyder i sin tur att energian-vändningen då bara är 5 – 25 procent av vad som behövs vid konventionell ståltillverkning. Så denna produktion torde inte ha något att vinna på vätgas-produktion, miljömässigt.

Den stora frågan menar ekonomiprofessorerna är om det är rimligt att låta använda lika mycket energi som idag utvinns för att producera grönt stål och batterier. Hur ska vi kunna fördubbla energiproduktionen och är det sedan befogat att låta allt gå till de tre nordliga gröna producenterna? Hela södra Sverige skriker redan efter mer el. Läs artikeln, det går på mindre än 10 minuter, och Diu får en uppfattning om rimlighet och möjlighet.

Här vill jag ge utrymme åt professorerna själva. Så här avslutar de sina artikel:

“Massiva offentliga stödinsatser i kombination med överdrivet optimistiska beskrivningar från politiker och intressegrupper skapar en hajp som inte står i proportion vare sig till projektens tekniska, företagsekonomiska och samhällsekonomiska potential eller till deras miljönytta”.

Innan staten går in med de nu begärda 4,9 miljarderna måste politikerna låta snabbutreda det som företagen påstår och vilken klimatnytta som uppnås och vilken rimlighet som finns i projektet. Sett i ett övergripande perspektiv.

PS. Hela 55 procent av ryssarna är trötta på kriget och vill ha fredsförhandlingar. Endast 25 procent föredrar ett fortsatt krig. Det visade igår Meduza, en oppositionstidning baserad i utanför Ryssland, som kommit över Kremls egen opinionsmätning. Denna tidning är väl värd att läsa och följa.

PPS Läs SvD:s ledare idag där Olof Ehrenkrona ger en talande och korrekt beskrivning av “Putins förlorade krig”

PPPS Ryssland har förlorat kriget i Ukraina och gör då försök att skrämma befolkningen med terrorbombning, utan att lyckas. Nu är det tredje steget att med brevbomber skada de som stödjer Ukraina – först i Spanien. Är Vladimir Putin så korkad att han inte förstår att brevbomber är kontraproduktiva? Nu ser alla vilken skurkstat Ryssland blivit.

Detta inlägg publicerades i Innovation av Håkan Gergils. Bokmärk permalänken.

Om Håkan Gergils

Håkan Gergils är född i Uddevalla och har varit verksam i Aktiespararrörelsen, bland annat som ordförande i Aktiespararnas Riksförbund 1976-1981. Intresset för innovationspolitik resulterade i ett analysarbete för industriforskningsinstitutet Acreo i slutet av 1990-talet. Sedan fortsatte forskningen om innovationssystem inom ramen för ett stort projekt på Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS, och ett antal böcker författades, en till och med på kinesiska (översättning). Under senare år har Gergils varit verksam vid Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, inom innovationsprojektet "Innovation för tillväxt" som Senior Advisor. I IVA:s nya projekt "Innovationskraft Sverige" är han med i styrgruppen, som leds av Rune Andersson. Idag är Gergils även Senior Advisor till Entreprenörskapsforum och arbetar även med uppdrag för andra företag och organisationer.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.