I 10 år har företagsinkubatorn Sting i Kista hjälpt nya teknikföretag att komma fram. En fond finns, Sting Capital I, med 85 miljoner i riskkapital, men nu behövs nya pengar. Det är många som väntar i portgången, men utan medel kan Sting inte träda in. Den nya fonden skall helst bli drygt dubbel så stor, eller på runt 200 miljoner.
Fonden har redan fått preliminära insatser av betydelse, men viktigt är en matchande insats från staten, som också är en indikation från politiskt håll, som inte är att förakta. Vad som behövs behövs i offentlig insats ligger i storleksordningen 30 miljoner för att säkra en fond på totalt 200 – 250 mlijoner, där mycket är privata medel. Tyvärr har inte regeringen agerat ännu, vilket innebär att dussintals lovande teknikföretag står i farstun och väntar. Kanske döljer sig en sådan här satsning tillsammans med pengar till andra inkubatorer i det som Annie Lööf presenterade idag, onsdag på Brännpunkt, SvD. Skall innovationspolitiken ligga i världsklass måste sådana insatser till.
En sådan här lösning, där staten går in tillsammans med privat kapital, kallas på fackspråk ”fond i fond”. En del kritiker mot ett sådant upplägg tror att det är politikerna som skall styra och att man därför kommer att misslyckas. Så behöver det inte vara, om de privata intressentera har det avgörande inflytandet. Den forskare som studerat riskkapitalets framgångsfaktorer, och betraktas som den främste gurun, är Josh Lerner. Professor på Harvard i USA. Hans studier visar att om privata intresenter får sitt kapital förstärkt med offentligt, så sköter man placeringarna som om alla pengar vore deras egna. Om däremot offentliga sektorns företrädare bestämmer och driver investeringarna, så lyckas man inte så väl.
Nu hoppas många att regeringen i den kommande FoU-proppen ger klartecken till en ”Sting Capital II”. Om inte så kommer det förhoppningsvis en klarsignal i Innovationsstrategin.